Jag vet att man egentligen inte får ha favoritpersoner, för det låter rätt så fult att värdera vissa personer högt över andra, men nu ska jag vara ärlig och säga att jag har två favoriter. Mina syskonbarn. När ni hör mig prata gott och glatt om Stockholm så är det dessa två filurer som jag bland annat har i mina tankar.

Min lördag spenderades långt ifrån studentrummens högkvarter i Linköping. Istället spenderades den framför en öppen brasa i en liten gammal orienteringsstuga (tillhörande min brorsdotters orienteringsklubb) mitt ute i ingenstans där det bjöds på mat, film och skönt lördagsmys. Det var allt annat än det jag hade planerat att göra en lördagskväll som denna…

Jag har upptäckt musikens värld igen. Spotify står på jämt nu och min spellista blir bara längre och längre, nya sånger har trillat dit men även gamla favoriter har kommit upp till ytan igen. Känner även stor saknad till min gitarr, som står och dammar och som väntar på att bli använd igen.

Det är märkligt hur musiken kan beröra som den gör. Den prickar alltid rätt.

Att komma in i pluggvardagen igen har gått trögt. Jag har inte ställt in mig för heltidsstudier utan det har blivit att jag hållt mig vaken på föreläsningarna och läst igenom ungefär allt, men inte så mycket mer än så. Jag kanske borde sätta igång snart. Vart har plugghästen tagit vägen? 

Mitt i allt detta så funderar jag på att starta enskild firma, mest för skojs skull och för att jag vill lära mig mer om företagande på annat sätt än genom mina studier. Har en liten idé på vad jag ska göra. Varför inte testa liksom? 2012 ska minsann bli året då jag vågar lite mer, prövar lite andra saker och vågar ta chansen att misslyckas.

Men steg nummer ett är nog ändå att jag borde öppna den där lagboken som ligger där så snällt på mitt matbord och väntar… Njae, kanske inte denna gång heller, tror att den bits!

Vi har börjat läsa juridik nu, och det är helt klart något nytt för mig. Visst fick vi lära oss en del i gymnasiet, men nu gäller det att på riktigt försöka förstå sig på den där feta lagboken. Juridik, och speciellt inriktad mot avtal, är definitivt något viktigt och något som jag själv fick upptäcka mer av när jag stötte på en massa strul med en krånglig leverantör när jag skötte inköp för ett UF-företag under gymnasiet. Lagarna är något man alltid kan luta sig bak mot och som finns där som ett rättesnöre, vilket är skönt.

Nog om juridik. Erkänner att det finns roligare saker att blogga om.

Det är stor känsla att få komma hem till sitt egna, här i Linköping. Visst känner jag mig hemma i Stockholm, och trivs otroligt bra med att äta annan mat än linser, bråka lite med föräldrarna om vilka TV-kanaler som ska stå på, koka annan sorts te och kaffe, tvätta kläder i en annan tvättmaskin och hämta in någon annans post.

Men det är ändå något extra med att öppna dörren till sin egen lägenhet, laga mat i sitt eget kök och orsaka en översvämning i sitt eget badrum. Här gäller mina regler och ingen annans. Här bestämmer jag när TV:n ska stå på (dvs aldrig, här finns minsann ingen TV) och när människor ska tas in och ut genom min egna dörr. Visst hade jag en frihetskänsla i slutet av december, då jag tog tåget upp till Stockholm och fick en paus ifrån studierna. Nu känns det istället som om frihetskänslan har rotat sig inom mig igen, just därför att studierna snart drar igång på nytt. Det är konstigt det där. Snart kanske jag börjar längta till Stockholm igen? Hursomhelst är jag mycket nöjd över att få vara tillbaka i Linköping och tackar storstaden för det roliga som varade.

Vi firade hemma hos några vänner till Stina som bodde på Kungsholmen, och vid tolvslaget stod jag lite överdrivet spänd tillsammans med de andra i Rålambhovsparken och väntade in ögonblicket då en raket skulle flyga rakt in i mitt ansikte. Ja, jag kan väl erkänna att jag inte litar på såna där smällare, men jag har i alla fall bättrat mig de senaste åren, för när var jag var liten var jag alltid den personen som alltid gömde sig inomhus. Men hursomhelst, den där raketen som jag stod och väntade på, den kom aldrig, så tack och lov överlevde jag år 2011. 

Nyår har en tendens att alltid få mig att börja tänka, på en massa, tänka på typ allt. De senaste två veckorna har jag jobbat på Posten och har då passat på att promenera till och från jobbet för att få en skön break mellan jobb och vardag. De där nyårslistorna som jag vanligtvis brukar skriva inför det kommande året, allt ifrån mina mål, drömmar, visioner, och diverse storslagna ideér (haha, visst är jag fjollig?). Jag är ju en listmänniska som en del av er kanske vet. Men i år blev det inget sådant, inte i någon av mina anteckningsböcker i alla fall, men i mitt huvud.

Under de senaste dagarna, på väg till och från jobbet, har min tankeverkstad hållt igång ska ni minsann allt veta. Det har klurats, vridits, funderats, kritiserats och längtats. Sammanfattningsvis skulle jag dock under 2012 vilja ha mer tid för andra människor, bli mer pysslig, utmana mig själv med läskiga och obekväma saker, och allra helst, upptäcka mer av Gud.

Visst, detta är inte 2011 som jag pratar om, men det kom att reflektera våren 2011 då jag gick genom andra och tredje terminen av min SBS. Att sitta själv och studera Moseböckerna, kungarna och profeterna var något jag till en början hade rätt svårt för, men genom dessa böcker var det en hel del polletter som föll på sin plats. För att förstå orden frihet, försoning, nåd, rättfärdighet, Guds rike och räddning så måste man faktiskt ha lite mer kunskap om vår bakgrund och vår historia, och det var något som jag kände att jag fick genom dessa böcker. Små detaljer om lagar och offer i Moseböckerna fick mig att börja gråta, för att jag för första gången började förstå, att allt i Bibeln inte var slumpartat, utan att varenda liten bok kom att bli som en liten pusselbit i det vackra porträttet som visar Guds räddningsplan för mänskligheten, även hans räddningsplan för mig.

Under våren försökte jag även ta vara på min fritid så gott jag kunde, med tanke på att jag ändå befann mig i en av världens vackraste länder, Australien. När det inte stod självstudier på schemat drog jag gärna till Starbucks och njöt av god kaffe, solade och hade det skönt på stranden, cyklade på upptäcktsfärder, var ute och sprang galet mycket och upptäckte på det sättet mer av min omgivning, flummade järnet med mina amerikanska vänner, lekte med min systemkamera och gick på marknader. Vår SBS-avslutning var en kväll som jag sent kommer att glömma. Och avskedet med världens finaste Mallory Horton orsakade mig en och en annan tår.

Att få återförenas med min familj på Arlanda var ett av årets finaste ögonblick. Efter att ha varit vaken i typ 42 timmar (jag är värdelös på att sova på flyg) så kom en hel trupp och hälsade mig välkommen hem. Mina syskonbarn hade definitivt vuxit lite för mycket när jag varit borta. Sommaren i Stockholm spenderades med Posten och ledig tid tillsammans med vänner på fina caféer eller på somriga picnics. Det blev tyvärr ingen ledig vecka för mig, men det kändes skönt att få lite pengar inför… ja, inför vadå?

Jo, i juli fick jag nämligen beskedet att jag blivit antagen till Civilekonomprogrammet på Linköpings universitet. Jag blev jättelycklig och började genast djupstudera IKEA-katalogen och leta lediga lägenheter. Dagen efter antagningsbeskedet fick jag min lägenhet, vilket var i ett av de nybyggda fräscha husen på campusområdet. Gissa om jag log där jag flög runt på min Posten-cykel den tidiga och varma julidagen.

Förutom jobbet blev det även fint födelsedagsfirande på Hermans trädgårdscafé, släktträff på natursköna Visingsö och picnic med Jennie ute på Dalarö.

I sent augusti tog jag mitt pick och pack och flyttade ner till Linköping för att inleda mina studier på Civilekonomprogrammet. Det kändes märkligt att helt plötsligt ha min egna lägenhet, behöva laga min egen mat, köpa studentlitteratur och försöka lära känna en massa nya människor, men det blev minsann en rolig och spännande höst. Väntade på att skoltröttheten skulle slå in, men i stället blev kurserna mer och mer intressanta i mina ögon. Att få lära känna så många nya människor var något av höjdpunkten under hösten, och att dessutom få lära känna folk från andra platser än Stockholm var också trevligt.

Under hösten blev det även små besök till Stockholm där jag hälsade på familjen, vänner och gick på Melissa Horn-konsert. Under hösten fick jag även chansen att besöka fina och nära bibelskolevänner i Oslo.

För att sammanfatta år 2011 med ett ord måste jag nog välja ordet fördjupning. Fördjupning i Bibeln, kurslitteratur och en ökad förståelse för mig själv mitt i alla nya upptäckter och alla omflyttningar och nystarter i Australien, Stockholm och Linköping. Jag vet att 2011 har fått forma mig otroligt mycket och har dessutom lagt en grund för vad som kommer ske nästkommande fyra år i Linköping. Med risk för att låta lite klyschig, men 2011 kommer nog vara ett år jag sent att glömma.

Här kan du läsa min sammanfattning för år 2010.