Ovärderligt en lördagskväll

Jag vet att man egentligen inte får ha favoritpersoner, för det låter rätt så fult att värdera vissa personer högt över andra, men nu ska jag vara ärlig och säga att jag har två favoriter. Mina syskonbarn. När ni hör mig prata gott och glatt om Stockholm så är det dessa två filurer som jag bland annat har i mina tankar.

Min lördag spenderades långt ifrån studentrummens högkvarter i Linköping. Istället spenderades den framför en öppen brasa i en liten gammal orienteringsstuga (tillhörande min brorsdotters orienteringsklubb) mitt ute i ingenstans där det bjöds på mat, film och skönt lördagsmys. Det var allt annat än det jag hade planerat att göra en lördagskväll som denna…

Musik – mer än bara melodier

Jag har upptäckt musikens värld igen. Spotify står på jämt nu och min spellista blir bara längre och längre, nya sånger har trillat dit men även gamla favoriter har kommit upp till ytan igen. Känner även stor saknad till min gitarr, som står och dammar och som väntar på att bli använd igen.

Det är märkligt hur musiken kan beröra som den gör. Den prickar alltid rätt.

Ett udda projekt mitt i studierna

Jag gjorde en liten hemsida åt pappa och hans vän för en vecka sedan och blev sedan kontaktad för att göra en ytterligare hemsida, av en helt annan person. Sedan började de erbjuda mig att göra detta mot betalning. De senaste två veckorna har jag alltså jobbat som deras webbmaster och lagt upp en hemsida. Så, ja, det är detta som har gjort att jag funderar på att starta enskild firma. Nu vet ni. Men jag tror nog inte det blir av, det beror hur det går på lördag och veckan därpå (!). Nackdelen är att det kostar närmare tusenlappen att registrera enskild firma och jag vet inte ens om jag har tillräckligt med tid för att leka med nåt sånt. Lite spännande är det trots allt.

Konflikt med lagboken

Kände mig väldigt duktigt idag. Gick till biblioteket för att plugga och vara effektiv. Kom därifrån med Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson. Så kan det gå ibland. Nu är frågan om det blir mycket plugg för min del framöver. Vågar jag ens öppna boken?

Att komma in i pluggvardagen igen har gått trögt. Jag har inte ställt in mig för heltidsstudier utan det har blivit att jag hållt mig vaken på föreläsningarna och läst igenom ungefär allt, men inte så mycket mer än så. Jag kanske borde sätta igång snart. Vart har plugghästen tagit vägen? 

Mitt i allt detta så funderar jag på att starta enskild firma, mest för skojs skull och för att jag vill lära mig mer om företagande på annat sätt än genom mina studier. Har en liten idé på vad jag ska göra. Varför inte testa liksom? 2012 ska minsann bli året då jag vågar lite mer, prövar lite andra saker och vågar ta chansen att misslyckas.

Men steg nummer ett är nog ändå att jag borde öppna den där lagboken som ligger där så snällt på mitt matbord och väntar… Njae, kanske inte denna gång heller, tror att den bits!

Why I hate religion, but love Jesus

Den stora feta lagboken är äntligen min!

Det är omtentornas tid just nu, och det är inte svårt att se vilka som måste göra dessa när man träder in i föreläsningssalarna. Huvudena är böjda och en viss besvikelse har etsat sig fast i deras ansikten. De som inte har omtentor har istället en rastlöshet inom sig, och är beredda att kasta sig in i ytterligare en ny kurs. Just nu är jag otroligt lättad över att jag inte har en omtenta att behöva skriva. Förstår inte hur jag skulle ha kunnat ladda om så direkt efter jullovet. Men, de som skriver omtentorna får väl något bra ut av det också, förhoppningsvis lär de sig lite mer… medan jag som inte skriver omtentan glömmer ytterligare lite mer. 

Vi har börjat läsa juridik nu, och det är helt klart något nytt för mig. Visst fick vi lära oss en del i gymnasiet, men nu gäller det att på riktigt försöka förstå sig på den där feta lagboken. Juridik, och speciellt inriktad mot avtal, är definitivt något viktigt och något som jag själv fick upptäcka mer av när jag stötte på en massa strul med en krånglig leverantör när jag skötte inköp för ett UF-företag under gymnasiet. Lagarna är något man alltid kan luta sig bak mot och som finns där som ett rättesnöre, vilket är skönt.

Nog om juridik. Erkänner att det finns roligare saker att blogga om.

Olika platser för olika tider

För några veckor sedan lämnade jag Linköping med frihetskänslan inom mig. Då hade jag sagt ”hej då, vi ses snart igen” till föreläsningar, kurslitteratur, semenarier och tentor. Nu sitter jag återigen här i min jullovsdammiga studentlägenhet, vars enda blomma mot alla odds överlevt, vars diskställ står halvfullt som ett tecken på den tidigare joullovshetsen och vars kylskåp som står ekandes tomt. Första måltiden efter återföreningen med lägenheten blev tyvärr inte en höjdare, men en knäckemacka med torr ost mättade i alla fall hungern.

Det är stor känsla att få komma hem till sitt egna, här i Linköping. Visst känner jag mig hemma i Stockholm, och trivs otroligt bra med att äta annan mat än linser, bråka lite med föräldrarna om vilka TV-kanaler som ska stå på, koka annan sorts te och kaffe, tvätta kläder i en annan tvättmaskin och hämta in någon annans post.

Men det är ändå något extra med att öppna dörren till sin egen lägenhet, laga mat i sitt eget kök och orsaka en översvämning i sitt eget badrum. Här gäller mina regler och ingen annans. Här bestämmer jag när TV:n ska stå på (dvs aldrig, här finns minsann ingen TV) och när människor ska tas in och ut genom min egna dörr. Visst hade jag en frihetskänsla i slutet av december, då jag tog tåget upp till Stockholm och fick en paus ifrån studierna. Nu känns det istället som om frihetskänslan har rotat sig inom mig igen, just därför att studierna snart drar igång på nytt. Det är konstigt det där. Snart kanske jag börjar längta till Stockholm igen? Hursomhelst är jag mycket nöjd över att få vara tillbaka i Linköping och tackar storstaden för det roliga som varade.

Luggen is back

Under hela hösten har jag lyckats komma ganska långt i att låta min lugg växa ut. Jag har liksom varje dag lyckats kamma den lite åt sidan och ignorerat det faktum att den lite för långa luggen har skärt sig med det övriga håret. Igår fick jag nog, för efter jobbet valde jag att promenera en liten omväg hemåt, närmare bestämt via köpcentrumet och frisören. Satte mig lugnt ner i en frisörstol och sa de fyra orden som jag inte hade väntat mig precis, ”jag vill ha lugg”. Och några minuter senare satt jag där i frisörstolen, stirrandes in i spegeln framför mig, och insåg att jag faktiskt failade mitt luggutväxningsförsök. Ja, så kan det gå!

Inledningen på det nya året

Nyår har alltid varit speciell för mig och det är och kommer alltid vara en kväll som sticker ut i mängden. Mina nyårsfiranden har definitivt sett olika ut, och genom åren har jag spenderat nyår både med familj, med vänner på kristna nyårskonferenser, och vissa år har det blivit någon middag med en enstaka vän eller helgalet röj med halva Australien på en öppen strand och nu i år… med linköpings-, stockholms, och handelsekonomer. Eftersom finaste Stina skulle dra iväg till Hong Kong så fick vi även möjlighet att säga hej då en sista gång. Det var ju i och för sig lite sorgligt.

Vi firade hemma hos några vänner till Stina som bodde på Kungsholmen, och vid tolvslaget stod jag lite överdrivet spänd tillsammans med de andra i Rålambhovsparken och väntade in ögonblicket då en raket skulle flyga rakt in i mitt ansikte. Ja, jag kan väl erkänna att jag inte litar på såna där smällare, men jag har i alla fall bättrat mig de senaste åren, för när var jag var liten var jag alltid den personen som alltid gömde sig inomhus. Men hursomhelst, den där raketen som jag stod och väntade på, den kom aldrig, så tack och lov överlevde jag år 2011. 

Nyår har en tendens att alltid få mig att börja tänka, på en massa, tänka på typ allt. De senaste två veckorna har jag jobbat på Posten och har då passat på att promenera till och från jobbet för att få en skön break mellan jobb och vardag. De där nyårslistorna som jag vanligtvis brukar skriva inför det kommande året, allt ifrån mina mål, drömmar, visioner, och diverse storslagna ideér (haha, visst är jag fjollig?). Jag är ju en listmänniska som en del av er kanske vet. Men i år blev det inget sådant, inte i någon av mina anteckningsböcker i alla fall, men i mitt huvud.

Under de senaste dagarna, på väg till och från jobbet, har min tankeverkstad hållt igång ska ni minsann allt veta. Det har klurats, vridits, funderats, kritiserats och längtats. Sammanfattningsvis skulle jag dock under 2012 vilja ha mer tid för andra människor, bli mer pysslig, utmana mig själv med läskiga och obekväma saker, och allra helst, upptäcka mer av Gud.

2011 – ett år av fördjupning

Aldrig trodde jag att år 2011 skulle ha blivit som det hade blivit. I min dagbok för 2010 hade jag skrivit ”Gud, jag ber att jag skulle kunna ha tillräckligt med pengar för att kunna åka och göra en SBS år 2012.” Just då hade jag kanske 10 000 kronor eller något liknande på mitt konto, vilket knappast skulle räcka till flygbiljetter och 9 månaders vistelse i ett annat land. Men som sagt, det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, för jag kom iväg redan hösten 2010, närmare bestämt tre månader senare, vilket är rätt märkligt ju mer jag tänker på det.

Visst, detta är inte 2011 som jag pratar om, men det kom att reflektera våren 2011 då jag gick genom andra och tredje terminen av min SBS. Att sitta själv och studera Moseböckerna, kungarna och profeterna var något jag till en början hade rätt svårt för, men genom dessa böcker var det en hel del polletter som föll på sin plats. För att förstå orden frihet, försoning, nåd, rättfärdighet, Guds rike och räddning så måste man faktiskt ha lite mer kunskap om vår bakgrund och vår historia, och det var något som jag kände att jag fick genom dessa böcker. Små detaljer om lagar och offer i Moseböckerna fick mig att börja gråta, för att jag för första gången började förstå, att allt i Bibeln inte var slumpartat, utan att varenda liten bok kom att bli som en liten pusselbit i det vackra porträttet som visar Guds räddningsplan för mänskligheten, även hans räddningsplan för mig.

Under våren försökte jag även ta vara på min fritid så gott jag kunde, med tanke på att jag ändå befann mig i en av världens vackraste länder, Australien. När det inte stod självstudier på schemat drog jag gärna till Starbucks och njöt av god kaffe, solade och hade det skönt på stranden, cyklade på upptäcktsfärder, var ute och sprang galet mycket och upptäckte på det sättet mer av min omgivning, flummade järnet med mina amerikanska vänner, lekte med min systemkamera och gick på marknader. Vår SBS-avslutning var en kväll som jag sent kommer att glömma. Och avskedet med världens finaste Mallory Horton orsakade mig en och en annan tår.

Att få återförenas med min familj på Arlanda var ett av årets finaste ögonblick. Efter att ha varit vaken i typ 42 timmar (jag är värdelös på att sova på flyg) så kom en hel trupp och hälsade mig välkommen hem. Mina syskonbarn hade definitivt vuxit lite för mycket när jag varit borta. Sommaren i Stockholm spenderades med Posten och ledig tid tillsammans med vänner på fina caféer eller på somriga picnics. Det blev tyvärr ingen ledig vecka för mig, men det kändes skönt att få lite pengar inför… ja, inför vadå?

Jo, i juli fick jag nämligen beskedet att jag blivit antagen till Civilekonomprogrammet på Linköpings universitet. Jag blev jättelycklig och började genast djupstudera IKEA-katalogen och leta lediga lägenheter. Dagen efter antagningsbeskedet fick jag min lägenhet, vilket var i ett av de nybyggda fräscha husen på campusområdet. Gissa om jag log där jag flög runt på min Posten-cykel den tidiga och varma julidagen.

Förutom jobbet blev det även fint födelsedagsfirande på Hermans trädgårdscafé, släktträff på natursköna Visingsö och picnic med Jennie ute på Dalarö.

I sent augusti tog jag mitt pick och pack och flyttade ner till Linköping för att inleda mina studier på Civilekonomprogrammet. Det kändes märkligt att helt plötsligt ha min egna lägenhet, behöva laga min egen mat, köpa studentlitteratur och försöka lära känna en massa nya människor, men det blev minsann en rolig och spännande höst. Väntade på att skoltröttheten skulle slå in, men i stället blev kurserna mer och mer intressanta i mina ögon. Att få lära känna så många nya människor var något av höjdpunkten under hösten, och att dessutom få lära känna folk från andra platser än Stockholm var också trevligt.

Under hösten blev det även små besök till Stockholm där jag hälsade på familjen, vänner och gick på Melissa Horn-konsert. Under hösten fick jag även chansen att besöka fina och nära bibelskolevänner i Oslo.

För att sammanfatta år 2011 med ett ord måste jag nog välja ordet fördjupning. Fördjupning i Bibeln, kurslitteratur och en ökad förståelse för mig själv mitt i alla nya upptäckter och alla omflyttningar och nystarter i Australien, Stockholm och Linköping. Jag vet att 2011 har fått forma mig otroligt mycket och har dessutom lagt en grund för vad som kommer ske nästkommande fyra år i Linköping. Med risk för att låta lite klyschig, men 2011 kommer nog vara ett år jag sent att glömma.

Här kan du läsa min sammanfattning för år 2010.

Kanske bor det en estet inom oss alla

Jag och min syrra är nog egentligen båda lite estetiska av oss, men i varandras närhet känner vi oss rätt så oestetiska. Syrran stickar och syr, men för min egen del blev syslöjden ett ämne som jag tidigt började avsky då jag alltid fick stå i timlånga köer innan jag fick hjälp med mitt symaskinstrassel.

Häromdagen när jag kom hem från jobbet hade min syrra stickat en tjusig smartphone-väska, ni vet en sån där man hänger runt nacken. Den var vit och hade en stor brun knapp som gjorde den lite sådär extra söt. Genast sa jag till henne att hon skulle göra fler och bli egenföretagare. (Suck, jag är så affärsinriktad, alltid.) Men min syrra tyckte inte alls att den var så särskilt fin. (Fast det tror jag att hon tyckte innerst inne, även fast hon inte erkände det. Jantelagen, buhu!)

En annan sak som hon är duktig på är det där med att matcha tyger och våga experimentera. Jag kör helst det säkra kortet, vitt och blommigt, och måste väl erkänna att jag gillar min stil mer, för det är ju trots allt… min stil. Haha. Men jag hade önskat att jag vågat vara lika färgglad som syrran, som ändå kör på mycket rutat, grönt och orange.

Trots att syrran slår mig i färgskalorna och stickmaskorna, så har hon nog inte förälskat sig i fotografi som jag gjort. Och hon har väl inte försökt sig på dans, musik och teater som jag gjort heller… även fast mina försök varit få. Kanske är det för att vi är tvillingar som gör att vi drar oss åt olika håll inom det estetiska? Hon mot det mjuka och ulliga, jag mot det kontrast-, melodi- och ordföljdsrika? Ja, kanske är vi väl båda lite estetiska trots allt.

Kanske är det så att alla vi människor är lite estetiska på något sätt, fast det finns lite gömt inom oss? Det gäller bara att våga upptäcka och försöka, och kanske göra en liten hobby av det? Det är ändå fantastiskt hur skapandet kan ge så mycket stimulans som det faktiskt gör.

Detaljer från en kista.

Fick detta urtjusiga kort från min norska vän Maria. Lycka.

I mitt rum som jag bor i just nu så har jag ställt upp lite fina saker på en kista för att göra det lite extra mysigt och fint. Är för närvarande doftljus-oholic som ni kan se och passar även på att ställa upp nyårsskorna på kistan redan nu, för de är ju så fina.

Julkort på jullovet

Att jobba eller icke jobba, det har varit och är frågan än idag. Innan jullovet höll jag på att fundera kring om jag skulle jobba på jullovet eller ej. Att sitta med julgodisskålen i knät framför x-antal julfilmer och dricka glögg om dagarna, närmare bestämt i 20 dagar sträck, eller att istället ägna några få speciella dagar åt detta (tänk julafton, juldagen) och resten åt att erbjuda min arbetskraft på arbetsmarknaden. Det blev det senare alternativet för mig.

Nu är det faktiskt så att jag börjar jobba på Posten om en timma. Alla här hemma i huset laddar inför ytterligare julmys, och jag laddar inför brevsortering, springportar och sena julkort. Men hörrni, det är en sak ni måste veta om mig, och det är att juljobb på Posten har blivit lite av en jultradition för mig nu. Det känns lite som om något saknas om jag inte får vara där kring dessa dagar. Det är nästan så att jag skulle kunna säga att Posten är lite som Kalle-klockan-tre för mig. Nästan i alla fall. Och jag hoppas att tradtionen håller i sig i ytterligare några år. Och vi kanske ses ute på rundan?

Och nu var det jul igen…

Julen 2011 innehölll för min del en massa barn med Starwars-lasersvärd, hemstickade halsdukar och elgitarrer, tomtegröt både till frukost och kvällsmat (detta för att vi i min familj är rätt tokiga i gröt), långpromenad, stort julbord till lunch, Kalle Anka och Josh Groban ”O Holy Night” på storbildsskärm, besök av tomten som skapade både stämning och nyfikna barn, spel i form av frågespel och det roliga amerikanska spelet Apples2Apples (världens roligaste spel som inte finns att köpa i Sverige, hmh… fick jag en affärsidé där nu kanske?) och överdosering av kaffe, Mozart-kulor, knäck, saffranslängder och julte. Det finns verkligen inget som slår julafton i mysighet.

Det där med gratisappar, existerar det?

Jag visste väl att kombinationen Ester och smartphone inte skulle funka! Telefonräkningingen ökade med 1492 kronor inom en 24-timmars period. Gissa vem som är lite ledsen just nu? (Värt att nämna är att räkningen är dubbelt som dyr som telefonen jag köpte.) Har nu därför valt att döpa smartphones till stupidphones. Om jag ska se situationen ur ett positivt perspektivt – jag vann dyraste telefonräkningstävlingen!